Många av er har mött min mamma Irene Elmberg i samband med er vistelse på Mundekulla. Därmed känner jag mig manad att informera att hon lämnat jordelivet sedan en dryg vecka tillbaka.
Irenes sista månad
Vi firade Irenes 76 års dag den 19e sept och hon gick då på Aerobics 2-3 ggr i veckan men kände sig lite trött.
Den 8 okt fick hon besked om cancer i bukspottskörteln och levern varpå vi i familjen valde att finnas vid hennes sida i princip 24 tim om dygnet.
Den 8 nov tog hon sista andetaget. Vi hade en vacker månad tillsammans med många öppenhjärtiga samtal och hon uttryckte stor tacksamhet för det livet hon fått leva.
Den 8 dec blir det en vacker begravning med mycket Mundekulla sång och musik enligt hennes önskan med efterföljande minnesstund i Bergakyrkan i Bjärred.
Vi vill hälsa dig varmt välkommen är närvara
Irenes minnesfond
Under hennes sista månad i livet fick vi mycket mail och meddelande från människor som berörts av hennes vandring på jorden varpå vi beslutade att skapa en fond som ska verka i hennes anda.
Välkommen att sätta in ett bidrag på swish 123 220 1994 (blommor undanbedes).
Bakgrund
Irenes föreläste om sorgebearbetning och ickevåld i skolor under 20 års tid efter att hennes son Niklas bragtes om livet utanför Lund 1991. Hon var även med och startade brottsofferföreningen i Lund och arrangerade uppsatstävlingar med syfte att skolungdomarna skulle tänka till kring våld och dess orsaker. Föreningen arrrangerade även förläsningar mot våld, rasism, utanförskap och mobbning. Irene var även en aktiv stöd person till många som mist en nära anhörig.
På Mundekulla tog hon sig an uppgiften att ta bort tistlar på gräsytorna (8 hektar) för att göra dem mer tillgängliga.
Såhär i efterhand har vi känt att tistlarna hon tog bort fysiskt är en symbol för alla de tistlar som hon tog bort från människors hjärtan genom det samtalsstöd hon gav åt så många. Irene har varit en väldigt viktig del av verksamheten, och vi vill fortsätta verka i enlighet med hennes exempel.
När mammor dör då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta.
När mammor dör, växer det tistlar överallt. /Göran Tunström
